MIN RÄDDNING BLEV DU, DEL TVÅ

2013 började jag året med att bryta upp flera vänskaper på grund av att ingen ville vara kompis med mig knappt längre när jag bara satt instängd på mitt rum hela dagarna och grät. Jag gick nu i åttan och skolkade flera dagar i veckan, betygen blev betydligt sämre. Jag blev verkligen bara argare och argare på mig själv och mitt mående, frustrerad över att inget jag gjorde fick mig att må bättre, i stort sätt varje dag fick jag känna mig själv värdelös,som att jag bara gjorde fel. De var väldigt ofta jag kände att jag bara ville dö, 15 år gammal och ville dö, för jag orkade inte längre, jag kände inte min lycka längre,jag kände mig inte som den där kaxiga glada och starka flickan som alltid fått sin vilja igenom och alltid sett livet som nåt jag tog för givet, att jag alltid skulle vara så extremt glädjefull så jag började undra varför min livsgnista aldrig kom tillbaka. Det här var ju inte jag! Jag var alltid sprudlande glad så jag förstod inte vad de var som var fel med mig?

Juni 2013 började jag må lite bättre, psykologhjälpen gjorde att jag mådde lite bättre, Men även att jag fick sommarlov då och slapp tänka på skolan,alla människor som var där, Ångesten blev mycket bättre av de, sten som föll från mina axlar och jag kunde bara sätta mig ner och vila mig under sommaren.


Augusti 2013 börjar skolan igen och jag börja direkt må sämre men gick då till kuratorn på skolan som bara fick mig må ännu sämre. Tryckte ner mig något sjukt mycket, Och som ni vet har kuratorer tystnadsplikt, så när jag berättat för henne hur jag mådde o lite varför jag mådde så. De kom ut till min mentor dagen efter, inte så jättekul kanske men är glad de inte kom längre! Då tog jag kontakt med dom på familjeteamet igen för att gå och få prata med henne jag började gå hos i september/oktober året innan! och hon fick mig känna mig lite gladare igen! Varje gång jag träffade henne så spred hon nån slags värme som gjorde att hon fick mig le, Hon hjälpte mig verkligen i min depression något enormt mycket och jag är oerhört tacksam för att hon fanns i mitt liv under den tiden och stöttade mig med samtal och även att jag kunde ringa henne när som helst bara för att prata av mig.

Min hund jag hade 2013, Ebba var nog den som fick mig att fortfarande känna mig värd något, Hon har gett mig all kärlek jag kunde fått! Saknar henne så fruktansvärt mycket men nu tänker jag helt annorlunda! Nu kämpar jag för göra henne stolt istället för att bara ge upp, för hon förtjänar få vila ifred,utan att behöva oroa sig för mig!



Älskade ängel! Du fattas oss så himla mycket

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229